(Nästan) alla barn tycker om att tävla

Nu är det full fart på tävlingsfronten inom de olika vinter idrottsgrenar. Det diskuteras och debatteras redan i flera år om en åldersgräns för barn. Hur gamla skall barn vara att de får delta i tävlingar? Skall det delas ut några priser för de bästa och ska det publiceras resultatlistor i tidningarna? Alla är överens om att tävlingar hör till idrotten och att det viktigaste är att alla har roligt. Och precis det är den avgörande frågan. Hur kan man göra idrotten så roligt som möjligt för alla barn?

Jag tror att det inte är lösning att förbjuda barnen att delta i tävlingar eller att inte dela ut några priser och ännu mindre tror jag att det hjälper att inte publicera resultatlistor i de yngsta kategorierna. Barn tycker om att tävla (vem är först vid bilen när de kommer från idrottshallen) och barn är inte dumma (de vet också utan prisutdelningar och resultatlistor vem som är bäst resp. sämst).

Däremot kunde det vara en idé att man ändrar på tävlingsreglerna för de yngsta barnen. Man ser till att alla barn får möjligheten att känna sig framgångsrikt genom att justera reglerna. Det kan innebära att en gång har små växta barn stora fördelar och i en annan tävling har storväxta barn bättre förutsättningar för att kunna lyckas.

Det kan nämnas här att det fanns en speciell lagparagraf i det f.d. Sovjet som förpliktade barn- och ungdomstränare till att alltid variera tävlingsreglerna så att så många barn som möjligt någon gång fick uppleva känslan att vara en vinnare. Ingen dum sak, tycker jag personligen.

Statusen för barntränare måste höjas

Barn är det värdefullaste som föräldrar har. Då förvånar det desto mera att de allra flesta föreningar och klubbar använder sig av föräldrar som ledare och tränare för barnen och ungdomarna. De har sällan en utbildning och det enda de har att komma med är ett stort engagemang för antingen barnen eller respektive idrottsgrenen. Föräldrarna borde kräva av föreningarna att enbart utbildade tränare ska få träna deras barn och ungdomar. Men tyvärr ligger allt för lite status i att träna barn och ungdomar och därför är det oftast hjälpsamma föräldrar som agerar som tränare.

I Ryssland och Japan gör man precis tvärtom. Man väljer de bästa tränare för att träna barnen. Så borde det egentligen också vara hos oss. Det innebär att barn- och ungdomstränare har en lika hög status i Ryssland och Japan som hos oss en landslagstränare har. Man gör allt för att höja barntränarna status ytterligare genom att man ger dem mycket uppmärksamhet i medierna. Om en idrottare har framgång på internationell nivå så nämns inte bara idrottarens nuvarande tränare utan också den första tränaren som idrottaren hade. Samma sak gäller för utmärkelser: Får en idrottare en utmärkelse så belönas även den nuvarande och barntränaren i samma utsträckning.

Idén är absolut värd att fundera över att också introduceras hos oss. Men ännu bättre vore det om föräldrarna skulle börja påpeka och kräva att deras barn endast tränas av utbildade ledare och tränare.

I vilken ålder skall man börja med mental träning?

Regelbundet får jag frågan i vilken ålder man kan börja träna mentalt. Nyligen frågade en mamma till en tio år gammal flicka om hjälp. Dottern verkar ha dåligt självförtroende och låter därför andra göra ”jobbet” i laget och ser själv ganska rädd ut.

Det finns ingen åldersgräns för att börja träna mentalt men det är förstås alltid avgörande hur man introducerar och genomför den mentala träningen med barn.

Metoden måste anpassas till åldern. Gällande ovanstående tioåringen kunde man fråga henne med vilka förväntningar hon går in i matchen. Har hon som mål att skjuta mål och att göra allt rätt på plan då sätter hon mycket hög press på sig själv. Med hjälp av den mentala träningen kan man lära flickan att starta i matchen med realistiska men ändå positiva förväntningar. Varje gång när hon lyckas med något så stärks hennes självförtroende en smula. Startar hon däremot i matchen med kravet att skjuta mål så minskar självförtroendet med varje match som inte lyckas skjuta mål. Till sist vågar hon inte ens längre slå en enkel passning av rädsla att misslyckas.

Mental träning ger barn också strategier som hjälper dem att hålla självförtroendet uppe även efter sämre prestationer. De förstår att man inte blir till en ”loser” eller att man är dålig när man gör misstag. Mental träning lär barnen att inte bedöma sig själv och andra på basen av prestationer.

Sen får man inte glömma att barnen hare stor nytta av alla mentala tekniken också i skolan. Det är en stor fördel när ett barn har ett fungerande verktyg för att förbättra sin fokuseringsförmåga.

Svaret på frågan i rubriken är enkelt. Man kan egentligen inte börja för tidigt med mental träning för barn så länge man anpassar metodiken till barnens ålder. Och det gäller att komma ihåg att mental träning visserligen förbättrar barnens idrottsprestationer men främst stärker det barnens sociala och emotionella intelligens på ett lekfullt sätt som barnen har nytta av för resten av livet.