Jag kapitulerar

Det är allt annat än trevligt att slänga in handduken men det är bara att inse och erkänna att projektet inte gick som jag hade tänkt mig. Jag skriver förstås om mitt projekt ”I mitt livs form på 100 dagar”. Det har snart gått hälften av tiden och jag har kunnat träna fem (5!) gånger. Med tanke på att jag motionerade de senaste åren varje vecka mellan 3 och 5 gånger kan man undra vad är det som har hänt. Tre dagar efter att jag gick ut med mina mål på bloggen gick ryggen i strejk, sen kom det en axelskada och för tio dagar sen när jag trodde att jag äntligen kan träna igen kom ett nytt bakslag i form av en muskelinflammation i höftböjaren. I dagsläget kan jag just och just gå ungefär 100 meter sen måste jag sätta ner mig och vila. Jag kan lugnt påstå att jag inte i åratal har haft så värk och varit i sämre form än jag är nu. På så sätt kan jag säga att jag är i mitt livs form men tyvärr åt fel riktning. I flera veckor har jag varit irriterad över all otur jag hade sen jag startade med projektet tills i söndags då en god vän konfronterade mig med sannolikheten att kroppen känner omedvetet av stress över mina höga mål. Jag tyckte först att det var ett löjligt påstående eftersom jag ju själv har valt mina mål men ju mera jag funderade över saken desto mera är jag benägen att tro att det faktiskt kan vara psykosomatiska krämpor bakom all ”otur”. Det skulle varit otroligt roligt att testa till vilka prestationer man kunde tränat upp kroppen inom 100 dagar men samtidigt får man inte vara dum och riskera hälsan. Just nu är jag mer än nöjd när jag kan gå igen utan smärtor.

Kan det vara så att min kropp är om hästlängder smartare än min hjärna…?

Mellanrapport – I mitt livs form på 100 dagar

Jag kan avslöja det med det samma: det går inte alls som jag hade tänkt mig. Ryggproblem satte stopp för flera träningar och det känns som formen bara skulle bli sämre och sämre. Det är som förgjort. Det är mycket länge sen att jag inte kunde motionera på grund av hälsoproblem men sen jag har gått ut med ”I mitt livs form på 100 dagar” är jag ständigt skadat eller sjuk. Men jag ska absolut inte ge mig. Det är 91 dagar kvar och den här gången blir det ingen omstart, nu kör jag och så får vi se vart jag hamnar. Jag har nog hört att det finns kritiska röster till mitt projekt. De säger att det är ohälsosamt att utsätta kroppen för så stora belastningar i så ”hög” ålder. Men det är ju inte så att jag började från noll utan jag motionerar regelbundet redan i många år. Det frustrerande är bara att kroppen just nu hittar på alla möjliga kramper.

Jag håller alltså fast vid mina mål och kommer att göra allt för att uppnå dem också i juli. Och som jag redan en gång skrev: alla kritiska och tvivlande kommentarer sporrar mig bara ännu mera J.

Nytt utgångsläge

Nu har det gått 33 dagar sen jag körde igång med projektet ”I mitt livs form på 100 dagar”. Av dessa dagar kunde jag träna de första fem dagar sen satt min rygg (diskbråk) stopp för allt som har med motion att göra under 9 dagar. Ni kan säkert föreställa er hur glad jag var när jag fick klartecken att kunna börja träna lätt igen den 24 mars. Men 25 mars var olyckan framme där jag skadade min vänster axel. Skadan hindrade mig från all sorts träning och motion förutom promenader. Men nu borde axeln vara i ett sådant skick att jag kan börja tänka igen att motionera.

Egentligen hade jag inga planer att ändra något på upplägget trots all otur i början. Men jag kom nu till insikten att jag måste tänka om och anpassa mig till det nya utgångsläget. I annat fall kan jag lika gärna kalla mitt projekt för ”I mitt livs form 70 dagar”. Men det vore nog verkligen totalt orealistiskt. Det är tillräckligt ambitiöst att försöka uppnå de olika målen på 100 dagar. Därför beslöt jag nu att starta om projektet från början för att kunna testa om det är möjligt att kunna komma i sitt livs form inom så kort tid.

Utgångsläget är nu tyvärr sämre än för en månad sedan eftersom formen efter tre veckors inaktivitet är i botten. Ändringen innebär i praktiken att alla prestationsmålen skall uppnås veckan 29 (19-23 juli).

Det gäller att vara flexibel

Det är fortfarande omöjligt att kunna träna på grund av den skadade axeln. Inte ens lätt jogging är möjligt. Nu gäller det att vara flexibel och tänka i andra banor (bara 75 dagar kvar!!). En av mina mål är ju att få ned min vikt på 84 kg. För att ändra sina kostvanor är det ingen idé att vänta tills man är i träningsskick igen utan de går att verkställa omedelbart. Ska vid ett senare tillfälle redovisa kostförslagen jag har fått av Xtravagnzas kostspecialist Thia.
Önskar alla e trevlig fortsättning på påskhelgen!

Frustrerande mellanrapport

Jag har fått många frågor hur det är med min axel och jag vet att många förväntar sig att få läsa här på bloggen hur det går med min träning. Tyvärr har jag inte goda nyheter. Efter att jag skadade mig vid vänster axel förra torsdagen kunde jag varken sova ordentligt eller träna överhuvudtaget. Axeln värker helt enkelt för mycket och utan värkmedicin vore det inte möjligt att arbeta. Imorgon är det 79 dagar kvar och jag kan erkänna att tanken har kommit allt oftare om jag borde avbryta mitt projekt eller åtminstone räkna bort alla dagar som jag inte har kunnat träna på grund av min rygg (9 dagar) och på grund av axeln (hittills 6 dagar). Men ännu så länge så vägrar jag att slänga yxan i sjön. Jag vill så oerhört gärna testa vad som är möjligt när det gäller att utveckla sin fitness på relativ kort tid. Dessutom har jag fått några kommentarer i stilen med ”det här klara du aldrig”. Alla som känner mig vet att detta motiverar mig bara ännu mera . Jag får se hur länge det ännu tar tills axeln är i skick igen att jag kan börja åtminstone jogga lite. Skidsäsongen är nog över för min del trots att skidspåren här i Lappfors fortfarande är i toppskick och snön ännu länge kommer att räcka till.

Bara att bita ihop!

Igår var det precis tio dagar sen att jag senast kunde träna. Min sjuka rygg har satt stopp för allt som har med motion att göra. Bara att kliva in i bilen var en prestation i sig. Med tanke på mitt projekt ”I mitt livs form på 100 dagar” lovade det verkligen inget gott. Dagarna bara gick och formen försämrades i samma takt. Inte nog med det, vikten ökade i takt med min passivitet. Du kan säkert föreställa dig, hur lättad jag var igår när jag steg upp och kände att ryggen kändes betydligt bättre än på länge. Jag var inte smärtfri ännu men den kändes så bra att jag bestämde mig att göra ett försök och gå träna lite lätt på gym.

Träningen (främst pilates) gick förvånansvärt bra och det kändes skönt att vara i gång igen.

Men idag så ramlade jag när jag var på väg till en föreläsning och slog mig så illa att jag skadade den vänstra axeln. Egentligen borde jag skjuta fram hela projektet. Det är 85 dagar kvar och jag har bara kunnat träna sex gånger. Men jag vill hålla fast vid upplägget. Jag ska inte riskera något med den skadade axeln och säger min fysioterapeut stopp så respekterar jag det. Men ännu så länge är jag trots all otur optimistisk.

90 dagar kvar!

Nu är det 90 dagar kvar i mitt ambitiösa projekt ”I mitt livs form på 100 dagar”. Om du undrar hur det har gått under de första tio dagar så kan jag lugnt säga att jag inte lyckades att nå mitt delmål att träna varje dag minst en timme. Det blev fem träningar (uteslutande längdskidning) på 10 dagar. De senaste fem dagar blev det ingen träning alls på grund att min rygg mår dåligt igen. Jag är mycket medveten om att jag måste få ryggen snabbast möjligt i skick och försökte därför att ta det så lugnt som möjligt. Det föll mig ganska lätt eftersom det redan var en pers att stiga in och ut ur bilen. Det gäller att tänka positivt nu och att hålla fast vid målsättningen trots den dåliga starten. När jag kan belasta ryggen igen behövs det ett genomtänkt tidsmanagement för att kunna kombinera alla mina uppdrag med träningen. Imorgon lördag ställer jag mig en intressant utmaning. Ska hoppa in för en föreläsare som ligger med feber i Los Angeles. Det handlar om en kvinnodag med 340 anmälda kvinnor där jag ska sprida både inspiration, motivation och framtidstro.

Min strategi fram till den 17 juni

Jag trodde aldrig att mitt projekt ”I mitt livs form på 100 dagar” skulle väcka så mycket uppmärksamhet. Till och med två journalister hörde av sig och vill följa hur det går för mig. Sen fanns det många som sade att det är något de själva har funderat på om det överhuvudtaget är möjligt att man kan träna upp sig till prestationsnivån man hade som 20 åring. Jag erkänner att jag var lite orolig att många tror att jag har blivit galen eller åtminstone halvgalen men efter alla reaktioner är jag glad att jag vågade skriva om det. Tydligen lyckades jag redan nu att inspirera många (och inte enbart medelålders män utan också många yngre, både män och kvinnor).

Vissa skämtade med mig och frågade om jag främst kommer att satsa på den mentala träningen. Mental träning blir en viktig faktor för att jag kan uppnå mina höga mål men det behövs nog främst målmedveten träning. Min strategi fram till den 17 juni ser så här ut: Fram till slutet av april ska jag träna främst uthållighet och 2-3 gånger/veckan styrketräning. Från och med maj kommer intervallträningen med i bilden. Det blir dessutom en hel del simträning med fokus främst på tekniken. Kan erkänna att det är mycket länge sen att jag har simmat regelbundet. Utöver all träning gäller det att prioritera kosten. Får experthjälp där precis som inom simningen. Ska hålla er informerat över hur det går med mitt projekt. Det aktuella läget ser ut så här: 97 dagar kvar. De första tre dagar var det dagligen en timme skidåkning på programmet. Som sagt, nu ska det skapas en bra grunduthållighet.