Här är fotot som satt många känslor igång

Fotot visar platsen där det fanns skolan i Lappfors tills för några månader sedan. Nu finns dt ingenting kvar av den förutom en stor lucka mitt i byn. Jag satt fotot upp på facebooken för två veckor sedan med kommentaren:

”Nu har Pedersöre sin egen Ground Zero. Men som tur är begravdes det inga människoliv här utan bara många drömmar om en levande landsbyggd i vår kommun.”

Reaktionerna lät inte vänta på sig. Kommentarerna på facebook var nästan uteslutande positiva men jag fick en hel del email, sms och samtal av väldigt upprörda människor som tyckte att jag skall vara tyst om det. En man gick till och med så långt att han tyckte att utlänningar som mig har inget att göra i Pedersöre. Eftersom jag regelbundet jobbar med invandrare har jag hört att det förekommer en hel del fula kommentarer mot utlänningar. Nu fick jag själv erfara det.

Jag förstår att man inte kan ha en skola för en sådan liten by men då ska man kommunicera det också och inte spela ett fult politiskt spel. Och absolut inte marknadsföra sig som en kommun som satsar på landsbyggden. Utflyttningen är i full gång i Lappfors och om 20 år är det en hopplöst överåldrad by utan service alls.

Lyckat koncept för årskurs 9!

Det är ett mycket speciellt läsår när man går i åk 9. Under läsårets gång får eleverna för första gången i sitt liv göra ett val när det gäller deras skolgång. Hittills var det ingen som frågade om de vill gå till skolan utan det var helt enkelt ett måste. Men i åk 9 får de välja och bestämma hur deras framtid efter högstadiet ser ut. Det är för många ett svårt val. Sursik högstadieskola i Pedersöre med Håkan Storbacka och Carola Sjöblom i spetsen ordnade därför för första gången en utbildningsmässa för alla elever som går i åk 9 och deras föräldrar igår lördag. Det blev en full succé!

Man träffades kl. 9 och åt gemensamt frukost i skolan. Det var en skön och avslappnad stämning både bland eleverna och föräldrarna. Efter det delades alla upp i tre grupper och man förflyttade sig var halv timme till en annan ”station”. Det fans tre stationer: I gymnastiksalen ordnades en minimässa med utställare från andra stadiets utbildningsenhet. Vid den andra stationen fick man bekanta sig med Pedersöres gymnasium och vid den tredje stationen erbjöds det en föreläsning om ”Hur lägger jag upp mål och hittar motivation”. Föreläsningen föll på mitt bord. Det var mycket inspirerande att berätta om små knep i samband med målformuleringar, målbilder, motivation och magkänslan när det gäller att ta beslut.

Det lönar sig definitivt för andra högstadieskolor att ta del av konceptet och ev. Arrangera ett liknande tillfälle för sina elever. Responsen för utbildningsmässan var mycket positiv från alla parter.

Kårkullas personal brinner för sitt arbete

Jag jobbade de senaste veckorna med ett personalutvecklingsprojekt för Kårkulla samkommun. Samkommunens primära uppgift är att ordna svenskspråkig omsorg och vård åt personer med funktionsnedsättning. Projektet kallas för ”Må bra i arbetet” och har som mål att förbättra personalens arbetstrivsel med hjälp av coachning och ledarskapsutbildning. Jag har själv arbetat med utvecklingsstörda när jag ännu bodde i Schweiz och hade därför lätt att sätta mig i deras arbetsvardag. Personalen på Kårkulla är otroligt engagerade. De tänker så mycket på deras klienter att de ofta glömmer sig själv. Det är typiskt fenomen bland vårdare att man tänker i första hand på alla andra och först sen (om det eventuellt ännu finns lite tid och energi kvar) på sig själv.

Tycker bara jag att Kårkullas och Pedersöres logo är sig oerhört lika…

Det blir intressant…

Föreläste idag på FKF i Vasa om ledarskap. Jag var lite orolig (eller egentligen mycket orolig) om min kropp håller för att föreläsa i 6 timmar. Har fortfarande grymma problem med ryggen. Diskbråcket har fört med sig att jag inte har mycket känsla kvar i vänster ben och det gör det jobbigt att gå och att gå i trappor känns ungefär lika utmanande som tidigare att springa en halvmaraton. Men det gick faktiskt riktigt bra. Nu hoppas bara att jag får grepp om hälsoproblemen. Saknar att motionera och får smaka på ordet abstinens i veckor redan.

Senare i eftermiddags fick jag förfrågan att vara med i en projektgrupp för planeringen av ett så kallad Mental Training Research Centre. Behövde ingen betänketid utan tackade direkt ja. Jämfört med andra länder är den mentala träningen i Finland fortfarande i barndomsstadiet. Ett sådant center skulle inte bara höja konkurrenskraften för våra toppidrottare, det skulle också gynna personalutvecklingen i många företag. Ska skriva mera om projektet så småningom. All planering börjar från scratch. Bara synd att man inte kan lobba för att välja Pedersöre som placering för centret eftersom kommunpolitikerna är allt annat än vänligt inställda angående ett sådant center. Men oavsett, det ska bli mycket inspirerande att vara med i projektgruppen.