Försäkringsbolag: Här kan det sparas hundratals miljoner euro!

Alla som ibland läser min blogg vet att jag har problem med min rygg. Jag är långt ifrån ensam om mina ryggproblem. Gubbar och tanter som mig kostar kommuner, företag och inte minst försäkringar miljontals euro varje år. Nyligen fick jag tänka om när det gäller terapi och behandling av ryggpatienter.

Det gjordes en studie i Würzburg i Tyskland (april 2004 – april 2005) med 388 patienter som alla fick diagnosen att enbart en operation kan hjälpa åt deras ryggbesvär. Läkarna var i samtliga fall överens om att en operation inte går att undvikas. Men före patienterna skulle opereras skulle de utsättas för en 6 månaders ryggträning med tyngdpunkt på att stärka bålen med olika styrkeövningar. Resultatet efter 6 månader var häpnadsväckande. Det konstaterades hos 89 procent av patienterna att det inte längre behövs en operation. Bara  43 av 388 patienter måste opereras. Man kunde alltså spara 345 operationer à ungefär 20’000 euro. Det motsvarar en inbesparing av nästan 7 miljoner euro.

Jag hoppas att försäkringar, kommuner och företag börjar tänka om. Det pratas så mycket om vilka enorma kostnader sjukvården orsaker, här har vi en billig lösning som sparar miljontals euro.

Tålamod, envishet och målmedvetenhet

Jag kämpar sen tre år med min rygg som inte alltid vill som jag vill. Under senare tid har läget blivit så besvärligt (diskbråck i ländryggen) att en operation kom upp till diskussion. Det är en ohållbar situation både för mig men också för mina uppdragsgivare när jag aldrig vet om jag kan arbeta den följande dagen eller om jag är utslagen. Det finns mycket som talar för en operation men det finns lika mycket som talar emot. Jag tog beslutet att satsa på terapi och träning. Min förebild är Olli-Pekka Karjalainen som trots diskbråck lyckas att förbereda sig för OS i London nästa år. Det krävs tålamod, envishet och målmedvetenhet och framför allt mycket träning för att stärka bålen och resten av muskulaturen. Min PT Pontus Backlund lagade ett träningsprogram som baserar sig på funktionell träning dvs enbart med egen kroppsvikt. Jag kommer nu regelbundet att skriva mera om hur träningen ser ut och hur det går. Men nu gäller det framför allt annat att göra allt för att kunna börja jobba normalt igen och hitta nya tider för alla uppdrag som måste inhiberas på sistone. Något som jag verkligen beklagar eftersom jag vet vilka problem det orsakar.

Det är bara att inse fakta…

Jag har haft regelbundet problem med mitt diskbråck de senaste åren. Förutom all värk ställer det alltid till med stora logistiska problem. Så är det också nu. Föreläsningar, coachningar och handledningar måste flyttas fram på obestämt tid. Trots att de flesta har förståelse för det skapar det alltid en hel del irritation hos uppdragsgivare. Så är det också denna gång och det är jag ledsen över. Sen är jag också ledsen att min efterlängtade besök hos mina föräldrar och syskon i Schweiz nu inte blir av. Alla som känner mig vet hur mycket jag tycker om att åka skidor. Det är bara att inse att det antagligen inte blir något av det heller eftersom allt talar nu för att det blir en operation med en lång rehabilitering.

Jag vet, det hjälper ingenting att tycka synd om sig utan nu gäller det att sätta upp nya mål och att behålla en positiv attityd.

Hoppas att jag är på G igen

Det har varit tunga veckor sen i mars. Allt är förstås relativt och jag är helt medveten om att det finns mycket värre saker än en sjuk rygg och ett vänster ben utan känsla i men alla som motionerar regelbundet vet hur jobbigt det är när man inte kan röra på sig längre.

Nu verkar den inaktiva perioden över. Vågar inte glädjas för mycket ännu efter alla återfall på senare tid men det ser onekligen bättre ut än på länge. Fick ett rehab-program som innebär till och med lätt jogging på mycket mjuk underlag, cykling och massor med styrkeövningar. ”Tränade” igår för första gången och så idag igen. Tvingade mig att ta det lugnt trots att man tyckte att en halv timme egentligen är alldeles för kort tid. Men jag ska öva mig i tålamod och ge kroppen tid för att bygga upp en bra kondition igen. Har aldrig varit i så dålig form och det finns många överloppskilo som skall tränas bort. Jag ser i varje fall mycket fram emot att kunna motionera igen och att få uppleva så småningom alla dessa sköna endorfinkickar igen.

Det blev helt annorlunda…

Vissa av er minns kanske att jag bestämde mig för nästan 100 dagar sedan att komma i mitt livs form. Det hann bli allt i allt fem träningspass under dessa dagar. Idag är jag i sämre skick än någonsin. Det gick alltså precis i motsatt riktning. Nu är det inte så att jag skulle ha tagit i allt för mycket och därmed överbelastad kroppen. Ingalunda. Hann bara träna två gånger och då sa ryggen ifrån sig. Vilade efter det i två veckor och just när det började kännas bra igen var olyckan framme då jag halkade på en isig väg och skadade mig på axeln. Det hände i slutet av mars. Sen dess har tillståndet bara försämrats. Diskbråcket orsakade smärtor och ledde till att jag belastade kroppen fel när gick eller satt. Ryggen låste sig allt mera och till sist försvann en stor del av känslan i vänstra benet. De senaste fyra veckor kunde jag bara röra mig med stora svårigheter och att gå i trapporna var i det närmaste omöjligt. Beskedet jag fick av ortopeden var inte direkt uppbyggande. Men jag fick några övningar av fysioterapeuten för att försöka åtgärda problemen. En sista utväg vore en ryggoperation men jag behöver  först ta ställning till det när det visar sig att den konservativa behandlingen inte ger resultat.

Istället att för att vara i Ålborg i Danmark och föreläsa just på en konferens för de nordiska universiteten om kommunikation så kämpar jag med mina ryggövningar och är i mitt livs sämsta form. Det blev helt annorlunda än det hade varit tänkt för 100 dagar sedan.