Friskvårdens ”bestsellers”: Längdskidning och simning

Längdskidåkning och simning är två idrotter som är bland de mest skonsamma för kroppen och dessutom har flest muskler i rörelse för en aktivitet. Det ger inte bara ett bra tillfälle för aktiva personer med varierande träning utan är även en mycket bra friskvårdsaktivitet i förhållande till nerlagt tid för alla personer. Personer som regelbundet simmar resp. åker skidor är inte bara i bra form utan utmärker sig också genom att ha lägre sjukfrånvaro resp. högre frisknärvaro. Det skulle därför löna sig för vilket företag som helst att motivera sina medarbetare att simma eller/och åka skidor. Företagen får då inte bara medarbetare som är friskare och mera stresståliga utan det finns massor med pengar att vinna. Visst finns det många andra lämpliga motionsformer med just med tanke på hur många muskler som aktiveras hör simning och skidåkning till friskvårdens ”bestsellers”.

Tre lite överraskande tankeställare

Fotot ovan ger mig tre överraskande och samtidigt mycket positiva tankeställare:

1)  Fotot är taget idag den 19 september i Davos i de schweiziska alperna i 1600 meters höjd. Det ligger redan 40 cm snö och det är mycket ovanligt så tidigt på hösten. Och då var det förra veckan ännu 25 grader varmt-

2)  Killarna du ser på bilden är Anders Södergren och Emil Jönsson från Sverige tillsammans med schweizaren David Cologna. Notera deras glädje över att få vistas i snön och få skida. Egentligen var det meningen att de skulle träna barmark men den tidiga vintern stör dem inte det minsta. Tvärtom de känner sig som barn på julafton. Och då skall man veta att dessa tre hör till den absoluta världsklassen i skidning och står över 250 dagar om året på sina skidor och ändå blir de så otroligt glada över vinterns första snö. När har du senast blivit så glad över något som gäller ditt eget arbete?

3)  Och slutligen den sista och bästa positiva tankeställare (minst i mina ögon) är faktumet att det schweiziska och svenska landslaget tränar tillsammans trots att de är sen på vinterns tävlingar varandras värsta konkurrenter. Det är alltså fullt möjligt att vara goda vänner och sen när det gäller att ge allt för att besegra varandra. Jag kan inte låta bli att jämföra det med läget i näringslivet. Föreställ dig tre direktörer av olika företag som umgås och sporrar varandra till bättre resultat. Otänkbart! Alla som nu tror att det är bara möjligt på grund att det inte rör sig om stora i skidsporten har fel. Dessa tre killar på bilden förtjänar stora pengar med sin idrott.

TOPPFORM 2012: Linda Blomqvists Botniavasan

I slutet av oktober beslöt jag mig för att delta i BotniaTrippeln under 2011. Som första etapp ägde BotniaVasan rum den 13 februari, 53 km på skidor. Eftersom jag inte stått på skidor sedan högstadiet för 15 år sedan inhandlade jag i början på december nya skidor. Därefter bad jag en vän hjälpa mig med skidtekniken. Jag skidade och skidade, även om det mest kändes som att jag slirade och slant i spåren.

I min träningsdagbok skriver jag den 11 januari att jag äntligen börjar känna att jag kan skida på riktigt. Jag fick äntligen tag i fästet och kraft i sparken. Min goda vän lade upp ett träningsprogram där jag varvade parstakningsträning, snabbkraft och längre skidturer på upp till 25 km.

På den stora dagen startade jag förväntansfullt tidigt på morgonen mot Norrvalla. Termometern i bilen visade på -31 grader och väl framme visade det sig att starten skjutits upp en timme. Jag såg hur folk tejpade sig i ansiktet och lade på sig specialhandskar som klarar kyla och jag insåg att jag nog inte var riktigt rutinerad för såna här situationer. När klockan närmade sig 11.00 stod jag längst bak i startfållan och hade redan stelfrusna fötter och händer, termometern visade -27 grader.

Starten var något kaotisk men jag tog det lungt och lät folk fara före. Jag var rädd att någon skulle knuffa mig eller skada mina stavar så jag skidade långsamt. Redan vid första drickstationen såg jag hur folk steg till sidan och avbröt. Jag drack blåbärssoppa och såg på de andra med vitfrostade ögonbryn och ögonfransar. Efter ett tag lättade folkmassorna och jag kunde börja skida lite hårdare. Jag tog sikte på en dam som såg rutinerad ut och följde hennes tempo.

När jag skidat 21 km kom jag till Kimo där min familj stod och hejade. De berättade att det sades att det gick trögt i spåren och min bror uppmanade mig att inte fundera över tiden, idag gäller det bara att komma igenom. Vid 30 km såg jag en minibuss fylld med skidåkare som stigit av, en del frivilligt och andra under tvång. Funktionärerna undersökte varje skidåkare som kom till drickstationerna och ofta uppmanades åkare att avbryta eller gå in och värma sig en stund. Jag klarade mig dock och fortsatte. Med 20 km kvar började jag få rejäla smärtor i nedre ryggen, något som tydligen många besvärades av i det tunga föret. Pga av kylan var snön ordentligt sträv och det var ingen vits att försöka parstaka alls. När jag stod och drack såg jag återigen damen som jag tidigare följt och passade på att haka på henne igen. Jag skidade bakom henne och fäste blicken på hennes bakre skidor, hittade hennes tempo och tänkte: Om jag bara följer henne, och skidar och inte tänker på något annat i 1,5 timmar borde jag klara mig i mål. Vid sista drickstationen insåg jag att jag inte skulle orka om jag inte maniskt fick följa den tappre damen så jag följde henne som en hund och släppte henne inte ur sikte. Plötsligt såg jag upp och såg Vörå kyrka och hörde hur en högtalare ljöd. Jag kände nya krafter och började parstaka allt vad jag orkade. Väl inne på målområdet insåg jag att banan gick en runda förbi publiken och därmed blev längre än jag först trott. Men jag parstakade allt vad jag orkade och for förbi en annan åkare strax innan mållinjen. Fem timmar och femtio minuter efter startskottet var jag åter på Norrvalla. Aldrig har det varit så skönt att bada bastu som den dagen!

Nu väntar BotniaCyklingen i juli och som första åtgärd får jag skaffa mig en cykel.

Mental träning och Tomas Alsgaard

Alsgaard var den stora sensationen i de norska skidmästerskapen förra veckan. Han vann brons på 15 km fristil. Varför är detta en sensation? Alsgaard avslutade för 8 år sedan sin ytterst framgångsrika karriär (fem olympiska guld och sex VM guld). Han lämnade som 39 åring inte mindre än 6 skidåkare som är uttagna till hemma VM i Oslo bakom sig. Det skapade förstås stora rubriker i Norge att en ”motionär” placerar sig före alla dessa heltidsproffs. Alsgaard förklarar på sin hemsida hur det gick till. Han lägger också alla sina träningar ut på nätet så att vem som helst kan titta hur han tränar. Han fick efter hans fantastiska bronsmedalj hela 98.000 träffar. Men han skriver på sin blogg att det inte är själva träningen som är det viktigaste utan att nyckeln till framgången ligger i huvudet.

Det är definitivt på sin plats för alla toppåkare men även alla vanliga vasaloppsmotionärer att reservera lite tid för den mentala träningen.

Teknikens under! Vilken skillnad…

Min rygg krånglar fortfarande och hindrar mig från att åka skidor och all annan motion. Men det betyder ju inte att intresset för skidningen skulle ha försvunnit. Hittade en kort videosnut som visar med all tydlighet hur stor betydelse en korrekt teknik har. Sportjournalisten Jonas Karlsson som är duktig skidåkare som kan åka Vasaloppet på utmärkta 6,30 timmar jämför sig med den svenska toppåkaren Anders Södergren i parstakning. Både två åker med samma hastighet på rullbandet. Men titta själv vilken skillnad i frekvensen. Södergren ser ut att vara på en promenad skidtur medan Karlsson kämpar nästan om sitt liv. Man ser på videon bra hur stor skillnad det blir beroende om man använder magmusklerna eller inte när man parstakar. Titta själv!

TUFFA LÄNGDÅKNINGSFÖRELÄSNINGAR MITT I SOMMAREN

Den 7 augusti arrangeras ett ypperligt fortbildningstillfälle i Lokalgrottan på Bötombergen i Kristinestad för alla som är intresserade av idrott och speciellt uthållighetsidrott. Som föreläsare fungerar Magnar Dalen, Niclas Grön, Christoph Treier, Kim Hautaviita samt Matti Sundberg från SHL och Börje Norrgård från FSS. Se här för programmet

FFS tränarklubben fick besök av H-C Holmberg från Sverige

En av männen bakom framgångarna för Sverige vid OS i Vancouver kom till Finland för att föreläsa om hemligheterna bakom de stora svenska skidframgångarna. Hans namn är H.C. Holmberg och han är fysiolog och ansvarar för det världskända Wintersport Research Center i Östersund.

Det är förstås omöjligt att redovisa i detta inlägg allt som H-C pratade under sina två föreläsningar i Österbotten men några intressanta punkter vill jag gärna återge här.

En skidåkare på internationell nivå behöver året runt träna varje vecka minst två gånger styrketräning på gymmet. Ännu för några sedan tränade skidåkare enbart under sommarhalvåret periodvis på gymmet. Et har alltså hänt en stor attitydförändring i detta avseende. Det finns två orsaker: för det första kräver den moderna längdåkningen mera styrka på grund av stakningen har blivit allt viktigare. Och för det andra ger styrketräningen kroppen den styrka som behövs för en bra åk-ekonomi det vill säga att kunna hålla tekniken ihop också när man börjar bli trött.

En annan intressant sak var att hjärtfrekvensen under en sprinttävling (prolog, kvarts-, semi- och final) som tar ungefär tre timmar med massor med pauser ligger i snitt på 120 slag. Inte konstigt alltså att det behövs en ordentligt aerob kapacitet för att kunna lyckas som sprintare. Holmberg beskrev den perfekta sprintaren så här: Att kunna vara snabb när man är trött.

Till sist ytterligare en tankeställare för alla tävlingsåkare: Holmberg berättade att en skidåkare behöver byta tekniken inte mindre än 110 ggr under en 10 km klassiskt lopp (med byta teknik menar han att byta till exempel från diagonal till parstakning). Tänk om du sku träna på att göra dessa övergångar från den ena tekniken till en annan så smidigt och effektivt som möjligt så skulle du kunna vinna lätt mellan 0,2 – 0,5 sek per byte. Räkna detta gånger 110 och du får ihop en marginal som kan göra dig till en vinnare.

Det skulle finnas ännu mycket annat att skriva om från H-C’s föreläsning. Ett stort tack till Stefan Storvall som lyckades att locka en av världens absoluta experter inom skidåkning och träningslära till Österbotten.

Det kallar jag lång framförhållning

Första maj och det finns ännu snörester kvar till och med i södra delen av landet. I Lappland går det fortfarande att skida och åka slalom. De allra flesta längtar efter våren och vill inte längre veta något som har med vinter och snö att göra. Men det gäller inte skidåkarna. För dem betyder den första maj det traditionella startdatum för sommarträningen inför vintern 2010-11. Det kallar jag för lång framförhållning. Men tittar man lite närmare på deras träningsupplägg så förstår man att grunden för deras fantastiska prestationer under vinterhalvåret faktiskt läggs på sommaren. Det krävs hundratals träningstimmar. . Jag kan inte låta bli att jämföra elitskidåkarna (som alla tränar mer eller mindre på heltid) med andra yrkesgrupper. Tänk om vi ibland också skulle ha en sådan framförhållning. När jag tänker på min egen del skulle det innebära att jag redan nu skulle börja med mina första förberedelser för en kongress i januari 2011. Tyvärr önsketänkande J.

Boxercise träning med FSS tjejerna

Idag hade skidåkarna från Finlands Svenska Skidförbundets tjejgrupp säsongens sista sammankomst. Jag fick en förfrågan om jag kunde hålla en timmes boxercise träning. Eftersom skidsäsongen är slut sen några veckor sen förberedde jag en relativ enkel och lugn träning. Men tjejerna protesterade högljut när jag berättade hur jag hade tänkt lägga upp boxercise lektionen. De ville köra hårt. Inget problem, tänkte jag och bjöd dem på kanske en av de tuffaste boxercise passen jag har hållit de senaste åren. Jag var otroligt imponerad över deras insats. Vilken sammanhållning och lagandan de har trots att de egentligen är individuella idrottare. Det är många ishockey- och fotbollslag som kunde ta sig skidtjejerna som förebild när det gäller lagandan. Jag vågar påstå att Finland kommer att se många fina resultat av dessa tjejer vid framtida världsmästerskapen och olympiska spelen. Jag får återkomma till detta inlägg senast 2018

Att tänka i nya banor…

Det snöar igen och det finns fortfarande skidspår kvar här så vintern har inte dragit sig helt tillbaka ännu. Läste för några dagar sen om hur en rolig skidtävling nere i Alperna (i skidparadiset Davos/Schweiz). Man firade där säsongsavslutningen med en lite annorlunda tävling. Man skapade en bana där man blandade elementen från en parallellslalom, skicross och sprint från längdåkningen. Och allt detta på längdskidor! Det blev en enda stor skidfest. Ibland kan det vara både nyttigt och roligt att våga tänka i nya banor. Skidåkningen har i vintras upplevt en otrolig boom nu gäller det att hålla kvar alla nya unga skidåkare och då kan sådana tävlingar vara guld värda. Men nu väntar först några veckors vila och återhämtning för alla hård satsande skidåkare före grundträningen till nästa säsongen börjar på allvar i maj.