TOPPFORM 2011: Sisa Långkvist berättar…

Tja, det finns väl inte så mycket att berätta… Jag såg ”annonsen” på fb för en vecka sen och frågade lite skämtsamt av lillsyrran om hon ville följa med. Det ville hon och svägerskan hakade på direkt jag lade ut det på feijan.Vi började dagen med frukost, förstås, sen in till Mariebad på en grundkurs i Triathlon.
Efter det blev det att försöka ordna kläder och utrustning på ett vettigt sätt och få någon sorts struktur över loppen. Och klä om till simkläder.Simningen gick i slemmerns vågor och jag kom ur kurs…flera gånger…fick också ett antal rejäla kallsupar och trodde magen skulle vända sig, rätt omgående.
Kom runt bojen och i land så småningom. Helt enligt min egen tidtabell dessutom.

Efter ett snabbt byte av kläder, ingen ville cykla i våta badkläder tog vi oss till cyklarna och påbörjade vårt varv.
Vi cyklade på lugna, bilfria vägar och kunde njuta av både djur och natur stor del av loppet.
Min cykel rullade som en dröm och jag kände mig rätt lugn inför mardrömmen/avslutningen på dagen, 5 kilometer löpning…

Vi lunkade iväg efter cyklingen och kunde förvånat konstatera att ingen hade några ben kvar…det var bara stolpar och cementskor…
Efter en stund beslöt vi oss för att raskt promenera på asfalt och jobba på grus. Det fungerade förvånansvärt bra.

De avslutande kilometrarna försvann i rask takt och mitt i allt var vi klara 2 timmar 16 minuter och 33 sekunder efter starten.

Triathlon gav mersmak och nu vet jag vad jag ska lägga träning på och hurudan utrustning som behöver införskaffas till en ny runda. Absolut bästa tipset fick jag av Annika Aspholm, en bunke med vatten att stiga i mellan simning och cykling.
Det blir nog mera triathlon sprint. Ingen tvekan om saken.

TOPPFORM 2011: Monica berättar…

Lite mer än halva året har gått och ur hälso- och träningssyn tycker jag det gått hyfsat så långt. Jag har redan nått en del av målen jag satte upp i januari. Jag kom bra i gång med träningen i våras. Jag inledde träningen med korta joggingturer varvade med gång. Gångpauserna blev kortare och kortare och ganska snabbt orkade jag jogga 9 km i ett. Joggingturerna varvades med lite simträning, step-up och gymträning. Jag funderade också över mina matvanor och kom till den insikten att jag kan inte fortsätta att gå upp i vikt och må bra, men samtidigt var jag inte beredd att sätta mig själv på någon svältdiet. Jag bestämde mig att äta regelbundet, undvika att att småäta mellan måltiderna och att unna mig gott till helgen. Träningen och en liten ändring av kostvanorna har lett till att jag nu är 7 kg lättare än jag var i januari. Och det är ju motiverande i sig själv.
Det stora målet inför sommaren var ju att komma igenom halvmaran på Jakobs Dagar. Jag var tveksam in i det sista, men anmälde mig sista anmälningsdagen. Tveksamheten berodde på att jag tre veckor innan loppet hade en infektion i kroppen som gjorde att träningen blev lidande. Dessutom har jag problem med min högra vad när jag springer. Jag är i allafall glad att jag anmälde mig fastän loppet inte var nån höjdare precis utan en stor plåga från början till slutet. Starten gick bra och jag tyckte att första kilometern gick lätt så jag tror jag förivrade mig lite och började för hårt. Vid fyra kilometer började jag redan känna mig sliten och då visste jag ju att suck det är 17 km kvar. Jag kände att kroppen inte vill ta emot vätska utan jag kände mig illamående och frusen. Vid 8 km kom min pappa och cyklade med mig till mål och det var räddningen. Han pratade med mig genom hela loppet, tjatade om att jag måste dricka och inte spänna mig när jag springer och uppmuntrade mig mellan varven om hur duktig jag är. Vilken känsla det var att se målet och att jag klarat det! Visserligen på en dålig tid, men det spelar ingen roll för nu är jag på gång igen. Målet nästa år blir ju att förbättra tiden!!!
Nästa mål är tjejmilen i Stockholm. Målet är ju att förbättra min tid från ifjol och att inte förlora mot min syster som jag gjorde ifjol. Jag har lite problem fortfarande med högra vaden som gör att jag inte kan träna som jag vill, men jag försöker mitt bästa. Lite lat är jag och jag hatar all snabbhetsträning och njuter hellre av lugna joggingturer så lite problem kan det bli med att förbättra tiden från ifjol, men, men vi får se hur det går. Nu ska jag byta om och fara på en lite joggingtur i regnet:)

TOPPFORM 2011: Andreas Hjulfors berättar…

Jag har inte uppdaterat så mycket om mina förehavanden, jag läste just igenom mina mål och konstatera att ett av dem har jag nått, dvs. att jag njuter av att länka. Jag har följt ett tolv veckors träningsprogram för nybörjare (från nätet) med målet att orka jogga 15 km i ett sträck, nästa vecka är tolfte veckan så då är det upp till bevis. Då jag börja för 11 veckor sedan var det problematiskt att orka jogga 1 km i ett sträck och nu njuter jag av att löpa 10 km (på ca 60 minuter). så den delen av mina mål är uppfylld. Det andra målet, att gå ner ca 10 kg i vikt, där har jag 7 kg kvar att kämpa bort…

TOPPFORM 2011: Träna magen, ät rätt och vila

Sit ups och andra magmuskelövningar hjälper dig att må bättre och att komma i fin form. Magen är något som kroppens ”hälsohjärta”(så har till exempel de flesta ryggsmärtor sin ursprung i för svaga magmuskler eller så är risken för att insjukna i sjukdomar om man har övervikt som främst samlas runt magen). Men för att få magen i form räcker det inte med magmuskelträning, det behövs också aerob träning (uthållighetsträning).

Om styrke- och uthållighetsträning dessutom går hand i hand med att man äter medvetet hälsosamt och sover tillräckligt (mellan 7 – 8,5 timmar/natt) har man kommit en bra bit på väg i sitt projekt att komma i toppform. Sömnen påverkar utsöndringen av stresshormonet Cortisol. Sover man för lite (mindre än 6 timmar) eller för mycket (över 9 timmar) ökar den kroppsegen cortisolproduktionen. En effekt av för mycket Cortisol i kroppen är att det samlas onödigt mycket fett runt magen och midjan.

Så konstigt det ännu låter men med att vila och några avslappningsövningar (t.ex. andningsövningar) mitt under dagarna förbättrar du effekten av rätt kost och regelbunden träning  för att nå en vältränad mage och bål ytterligare.

TOPPFORM 2011: Nu tar vi nya tag!

Mycket lång tid – allt för lång tid – har gått sen mitt senaste inlägg om TOPPFORM 2011. Men det är definitivt inte för sent att lyckas med att nå sitt livs toppform ännu i år. Egentligen är det nu som förutsättningarna är som allra bäst. Batterierna är laddade efter en härlig sommar (som förhoppningsvis håller i ännu länge) och så väntar med augusti, september och oktober de absolut bästa träningsmånaderna på oss. Hoppas alla deltagarna är fortfarande med på tåget och så hoppas jag förstås att vi också kan inspirera många andra att börja motionera målmedvetet.

Första steg: Kolla upp om dina mål från i våras fortfarande är aktuella. Om nej, lägg upp ett nytt mål. Det återstår fortfarande exakt 150 dagar av året J.

Vid detta tillfälle vill jag dock poängtera att projektet TOPPFORM 2011 inte har stått stilla de senaste månaderna. Många av deltagarna har uppnått vissa delmål och också huvudmål. Jag ska senare skriva mera om dem.

150 DAGAR KVAR – NU GER VI JÄRNET!

TOPPFORM 2011: Mellanrapport Kaj Vikman

Här kommer det en kort men mycket glädjande mellanrapport hur det har gått för Kaj. Hoppas att alla inspireras av den:
”Ja,vad skall jag skriva? Jag är med i Toppform 2011 och har tränat vid Xtravaganza i Jakobstad.
Konditionsboxning på måndagar och fredagar och cirkeltäning på söndagar. Dessutom har jag bytt ut bilen till cykel och ändrat mina kostvanor. Viktförlusten i febuari: 10kg.
Grattis Kaj. Jag är helt säker att du kommer att uppnå ditt mål. Ett stort tack också till Tia, Pontus och Christian på Xtravaganza i Jakobstad som gör ett fantastiskt arbete och som TOPPFORM 2011 har ett mycket gott samarbete med.

TOPPFORM 2011: Träningsrapport från Andreas Sjöström

Jag har nu tränat sporadiskt sedan hösten 2009. Hade börjat få problem med rygg och axlar så jag insåg att jag måste ta tag i det och beslutade mig för att börja träna på gym. För att komma igång och framförallt, göra rätt från början, tog jag hjälp av en personlig tränare. Efter 4 gånger hade jag fått 2st olika träningsprogram. Var hyfsat disciplinerad och tränade ungefär 2 gånger i veckan. Börja prova på spinning och bodypump vilket jag fortfarande gillar skarpt. Blev tyvärr väldigt lätt förkyld i början och det störde träningsrytmen.

På våren 2010 längtade jag efter uteträning och började löpträna. Den första månaden gick någorlunda. Sprang ca 5 km länkar 2 – 3 ggr i veckan. Kändes som konditionen började komma och känslan var riktigt bra.Hade då redan lagt upp ett mål att springa kanonloppet 2010. Efter 1 månad orkade jag löpa hyfsat upp till 9 km men efter några pass började jag få riktig ont i främre delen av högra vaden efter bara 5 km. Jag tänkte att det är bara lite träningsverk och vilade en vecka varpå jag började igen med mina 9 km pass. Problemet kvarstod. Det var bara att inse att jag gjort det klassiska misstaget att köra igång löpträningen för hårt. Konditionen fanns men muskler och benhinnor var inte redo. Deppad tänkte jag: ”Där rök min chans att springa Kanonloppet 2010″.

Fortsatte dock att träna sporadiskt på gymmet under sommaren och när hösten närmade sig tänkte jag att jag skulle prova ta upp löpningen igen men i ett lugnare tempo. Det visade sig att det äntligen började fungera. Jag lärde mig att börja lyssna på kroppens signaler. Trots att jag bara hann träna löpning 1,5 månad lyckade jag genomföra Kanonloppet 2010 (20km) på tiden 2h 6min. Notera att jag sprang hela vägen utan att få ont i benen. Det kändes väldigt bra även efteråt och jag återhämtade mig relativt snabbt. Längsta länken före loppet var på 8 km.
Loppet gav mig mersmak och jag vill nu förbättra min tid och springa även längre lopp. Sedan januari 2011 har jag successvt ökat träningsmängden. Jag försöker träna 4 – 5 pass i veckan och att variera träningen så mycket som möjligt. Jag kombinerar både konditionsträning och styrketräning och försöker göra ett lite längre träningspass varje vecka. Oftast blir det träning på löbandet på gymmet eller hemma på crosstrainer, kombinerat med muskelträning med stång och hantlar. Jag har märkt hur viktig kosten är och äter därför mångsidigt.Jag äter alltid direkt efter träningen för att ge kroppen bästa möjliga chanser till återhämtning. Det krävs en viss disciplin på både träning och kost men man belönas genom att vara friskare och piggare.

TOPPFORM 2012: Linda Blomqvists Botniavasan

I slutet av oktober beslöt jag mig för att delta i BotniaTrippeln under 2011. Som första etapp ägde BotniaVasan rum den 13 februari, 53 km på skidor. Eftersom jag inte stått på skidor sedan högstadiet för 15 år sedan inhandlade jag i början på december nya skidor. Därefter bad jag en vän hjälpa mig med skidtekniken. Jag skidade och skidade, även om det mest kändes som att jag slirade och slant i spåren.

I min träningsdagbok skriver jag den 11 januari att jag äntligen börjar känna att jag kan skida på riktigt. Jag fick äntligen tag i fästet och kraft i sparken. Min goda vän lade upp ett träningsprogram där jag varvade parstakningsträning, snabbkraft och längre skidturer på upp till 25 km.

På den stora dagen startade jag förväntansfullt tidigt på morgonen mot Norrvalla. Termometern i bilen visade på -31 grader och väl framme visade det sig att starten skjutits upp en timme. Jag såg hur folk tejpade sig i ansiktet och lade på sig specialhandskar som klarar kyla och jag insåg att jag nog inte var riktigt rutinerad för såna här situationer. När klockan närmade sig 11.00 stod jag längst bak i startfållan och hade redan stelfrusna fötter och händer, termometern visade -27 grader.

Starten var något kaotisk men jag tog det lungt och lät folk fara före. Jag var rädd att någon skulle knuffa mig eller skada mina stavar så jag skidade långsamt. Redan vid första drickstationen såg jag hur folk steg till sidan och avbröt. Jag drack blåbärssoppa och såg på de andra med vitfrostade ögonbryn och ögonfransar. Efter ett tag lättade folkmassorna och jag kunde börja skida lite hårdare. Jag tog sikte på en dam som såg rutinerad ut och följde hennes tempo.

När jag skidat 21 km kom jag till Kimo där min familj stod och hejade. De berättade att det sades att det gick trögt i spåren och min bror uppmanade mig att inte fundera över tiden, idag gäller det bara att komma igenom. Vid 30 km såg jag en minibuss fylld med skidåkare som stigit av, en del frivilligt och andra under tvång. Funktionärerna undersökte varje skidåkare som kom till drickstationerna och ofta uppmanades åkare att avbryta eller gå in och värma sig en stund. Jag klarade mig dock och fortsatte. Med 20 km kvar började jag få rejäla smärtor i nedre ryggen, något som tydligen många besvärades av i det tunga föret. Pga av kylan var snön ordentligt sträv och det var ingen vits att försöka parstaka alls. När jag stod och drack såg jag återigen damen som jag tidigare följt och passade på att haka på henne igen. Jag skidade bakom henne och fäste blicken på hennes bakre skidor, hittade hennes tempo och tänkte: Om jag bara följer henne, och skidar och inte tänker på något annat i 1,5 timmar borde jag klara mig i mål. Vid sista drickstationen insåg jag att jag inte skulle orka om jag inte maniskt fick följa den tappre damen så jag följde henne som en hund och släppte henne inte ur sikte. Plötsligt såg jag upp och såg Vörå kyrka och hörde hur en högtalare ljöd. Jag kände nya krafter och började parstaka allt vad jag orkade. Väl inne på målområdet insåg jag att banan gick en runda förbi publiken och därmed blev längre än jag först trott. Men jag parstakade allt vad jag orkade och for förbi en annan åkare strax innan mållinjen. Fem timmar och femtio minuter efter startskottet var jag åter på Norrvalla. Aldrig har det varit så skönt att bada bastu som den dagen!

Nu väntar BotniaCyklingen i juli och som första åtgärd får jag skaffa mig en cykel.

Är nöjd med helgen!

Läste just ett citat som jag bara kan hålla med om till hundra procent: ”Om du verkligen tycker om det du gör så behöver du aldrig arbeta mera”. Citatet förklara på ett utmärkt sätt varför jag sällan upplever att jag arbetar mycket och varför jag ibland nästan är lite oförstående när någon frågar hur orkar du med allt arbete.

Jag är mycket nöjd med den här helgen. Många av mina adepter har varit med i viktiga tävlingar och de gjorde bra ifrån sig. Vill speciellt nämna Andreas Romar (se foto) som tog i helgen världscuppoäng både i störtlopp och superkombination och är nu den finländare som har mest med världscuppoäng på herrsidan. För min egen del fick jag vara hedersgäst på idrottsgalan i Nykarleby och hålla ett tal om mental träning inför över 500 idrottare och idrottsvänner. Hann också skriva en massa nya mentala träningsprogram. Jag blev också nästan klar med de individuella träningsplanerna för TOPPFORM 2012 deltagarna. Det skall bli oerhört spännande att följa med de 16 deltagarna på vägen mot toppformen. Du kan hålla dig här på bloggen lätt uppdaterad om hur det går för dem.

Jobbade dessutom med förberedelser inför ett projekt som jag inte kan avslöja så mycket mera om ännu än att det kommer att synas, till och med i tv.

TOPPFORM 2011: Miisa Weuro och Roope Toivonen

Jag heter Miisa Weuro och min man heter Roope Toivonen,vi är båda 40 år gamla. För två år sedan deltog vi i vårt första triathlon lopp i Käringsundsbyn och båda blev bitna. Vår nästa målsättnig är att kunna delta i en semi-ironman triathlon(halva distans) men för att komma i toppform och veta
hur träna vettigt både fysiskt och mentalt känns det som vi behöver hjälp för att nå våra målsättningar.
Till vardags cyklar och springer min man, simmar ibland med oss master simmare. Förra sommaren deltog han i cykel-vasan. Jag simmar i master klassen på tävlingsnivå, springer och förra sommaren skaffade jag mig en tävlingscykel. I april deltar vi i Nice halvmaran. För min egen del skulle jag också vilja arbeta med den mentala biten. jag blir nämligen jätte nervös inför simtävlingar, känns som jag har kroppen full med mjölksyra innan jag startar och det påverkar min prestation.